Please reload

SENASTE INLÄGGEN!

Världspremiär för Frozen Feast!

February 27, 2017

1/6
Please reload

BLOGG POSTS SOM VI TROR NI KAN GILLA!

Över min döda kropp att vi skaffar en till hund!

March 10, 2016

 

 

 

Efter den lyckade adoptionen av Hugo (som ni kan läsa om här. Han går under arbetsnamnet ”det är jag, eller hunden”) så tyckte den frekvent anlitade hundpsykologen att vi behövde en till hund i familjen, utöver Hugo. Det tyckte jag också. Det tyckte ingen annan i familjen.

 

För att inte framstå som en bufflig person så diskuterade jag saken noga med samtliga berörda parter; min äkta make, mitt barn, min mamma, min svärfar, min styvpappa, halvkusiner, styvbarn, städerskan på kontoret, oäkta barnbarn, mans-kusiners-barnbarn och kanske nån annan nära sörjande som jag tappat namnet på. Alla utom Hugo skrek: NEJ.

 

Jag skrek: JA

 

Sökte genast upp alla taxuppfödare i Sverige och frågade om de råkade ha en lite taxfröken som behövde omplaceras. Så var nämligen ordern från hundpsykologen (hon som fick hela mitt lönekuvert varje vecka i hopp om att träna Hugo till en något så när civil och lydande hund); Hugo behövde en taxfröken. Då blir det ordning i leden och i flocken. Glöm en annan hane, glöm en annan ras – taxar är väääldigt speciella (”you’re telling me” tänkte jag tyst för mig själv….)

 

Min man som inte alls förstod sig på hundar, än mindre taxar,  blev utom sig och uttalade då de berömda orden ”Över min döda kropp att vi skaffar en till hund”. Jag kan idag stolt förevisa en bild av honom som definitionen på en död kropp – högst levande och högst hundälskande.  

 

Vi hittar Celine, en liten kanintax som borde ha blivit Miss Universe och avlat tretton kullar mini Mr & Miss Universe utställningshundar, men turen var på min sida. Hon var ingen avelsdam. Hon var knappt dam alls. Det visade sig efter ett halvt år att hennes framben såg ut som Charlie Chaplins och hennes bakben som John Waynes.  Det blev liksom inga Miss Universe där icke.

 

Så Celine fick efter flera date’r omplaceras hemma hos oss. Hon går under smeknamnet Moaning Myrtle, efter spöket i Harry Potter – för det enda hon gör är att knarra, knorra, pipa och gnälla när vi vanliga mugglers är i närheten. Så fort vi försvinner så ser vi henne vig som en tiger, modig som ett lejon, envis som en buffel, ilsken som en krokodil – lura, attackera och busa med Hugo. Hon är chefen i flocken. Och hon manipulerar oss Mugglers.

 

Min make frågar fortfarande, över ett år senare från första hunddate’n, när test-perioden kommer vara över. Det faktum att vi nu har ett bolag som heter Hugo & Celine, döpt efter våra adopterade hundar ger honom ingen inblick i att han blivit epitetet på ”en död kropp” och de facto husse till två taxar. Min make kanske inte har utmärkt sig för sin intelligens, men till hans fördel kan jag meddela att han nog älskar både Hugo och Celine.

 

Hela familjen och alla obskyra släktingar älskar de facto våra omplaceringshundar med alla deras små fel och brister och klippkort hos hundpsykologen. Mest älskar vi dem för deras underbara glädje och fantastiska förmåga att få oss att skratta varje dag.

 

Och så vidhåller vi att om ni bara kan så kom alltid ihåg: #AdoptDontShop

 

 

Att Hugo och Celine nu dessutom lyckats lansera ett fantastiskt företag med bästa hundmaten och –snacksen och världens första hundglass, är väl bara ett bevis på hur bra man jobbar i team-work! Join the family! Vi älskar er alla!

 

Puss och Kram hela dan!

 

 

Please reload

FÖLJ OSS!
Please reload

SÖK PÅ TAGS